Lillvän.

Gick precis som jag trodde idag med lämningen på dagis.

När jag väckte henne imorse så ville hon inte fara på dagis, hon ville ligga kvar i sängen en stund till.
Det höll i sig genom frukost, morgon tvn, och färden dit.
Hon ville helt enkelt inte på dagis idag.

Det brukar oftast ge sig när hon ser Thilda, men inte idag.

Puss, kram o hejdå. Och jag gick ut i vanlig ordning.
Sen vänder jag mig om och då ser jag att hon står mot dörren å stor grinar och ropar efter mig. Åh mammahjärtat gör så ont.
Då ville hon ge en high five också innan jag gick iväg. (Det är lite av en grej varje gång mamma eller pappa ska iväg, puss, kram o high five".)

Kommer du snart tillbaka mamma?? Lovar du det?? Säger hon samtidigt som stor tårarna rinner nedför gullkinderna.
Självklart kommer jag tillbaka och hämtar dig älskling. Gå å lek nu så ses vi sen. Du kan gå till den andra dörren så ska vi vinka till varandra när jag cyklar iväg säger jag till henne.

Sen vinkar vi och jag ser hur ledsen hon är när jag åker iväg på cykeln.

Mammahjärtat går verkligen i tusen bitar när hon blir sådär ledsen.
Åh.. Gullevännen min.
Jag hoppas tiden springer iväg idag så jag får hämta hem hjärtegullet mitt!

Även fast jag vet att det alltid går över på bara några minuter efter jag farit så är det lika hjärtskärande varje gång.



RSS 2.0